inannothertown.blogg.se

Det flitiga skrivandet i starten kom av sig ganska snabbt och nu blir det bara ett litet snabbt inlägg mitt emellan middag, packning och läggning av barn.

Jag och Elliot är nyss hemkomna efter en kort resa till Sverige, i Elliots tycke allt för kort. Eftersom de har lov här denna vecka fick han följa med "hem", det finns flera definitioner på det nu för tiden. Han fick chansen att träffa alla sina kompisar då han gick två dagar i skolan med sin svenska klass. Han firades som en hemkommen hjälte med 15 barn som slöt upp vid första dagens ankomst. Därefter spenderades i princip alla vakna timmar tills dess att vi åkte hem igen tillsammans med kompisar, framförallt Elliot, Felix och Otto. Elliot var lite ledsen när vi åkte hem igen, han tycker att han aldrig kan få så bra kompisar i England eftersom han inte kan prata med dem så otvunget. Men jag tror ändå att han insåg att han faktiskt har sina kompisar och sitt gamla liv kvar i Sverige. Genom att komma hem och hälsa på märkte han att allt var sig likt som det skulle vara och att det inte försvinner bara för att vi har flyttat. Jag försökte förklara att han nu har två världar och att han ska passa på att göra det bästa av den tiden vi är här i London för att den faktiskt är ganska kort. Så även om det var tungt för honom att lämna kompisarna igen så tror jag att han insåg att det var just så och att han ändå är vid gott mod. Det underlättade också att det fanns ett nytt roligt wii spel som han fick i födelsedagspresent av farmor och farfar. De hämtade oss på stationen i Lund i måndags och hade sen en heldag tillsammans till allas glädje.

I morgon bär det av på en liten minisemester, två nätter på hotell i Stratford upon Avon, besök på Warwick castle och förhoppningsvis ett par härliga dagar tillsammans med familjen. Skönt efter en hektisk arbetsvecka då jag och Peter inte har träffats sen i måndags morse. Det kommer nog lite foton efter denna resan :-)

Förresten så har jag varit lite duktig idag också och sprungit sjörundan, 8km, 38-39 minuter. Jag och Peter sprang tillsammans när han kom hem, skönt att komma ut båda två samtidigt och att ha sällskap även om jag var 3 minuter snabbare :-). Jag är inte alls en tävlingsmänniska..... Nu har jag sprungit den rundan både torsdag och söndag de senaste 2-3 veckorna så vi får väl se hur länge det håller. Än så länge känns det OK i benhinnor, tror det är det varma badet efteråt som är orsaken.

Jag lyckades slita barnen från Wii tidigare, nu kollar de när Liverpool spelar, tror inte det blir lättare att få dem därifrån. Tur det inte är skola i morgon!

Hämtade pojkarna 16.30 idag. På måndagar och torsdagar går de lite längre eftersom de på måndagar har fotboll och torsdagar tennis (Elliot) och athletics (Eric och Vilmer).

 Tänkte det kunde vara kul att få lite bilder från skolan, men med tanke på alla safety and regulations jag nämnde innan hade jag mina misstankar om att det inte bara vara att knata runt på skolan och knäppa loss hej vilt. Mycket riktigt, min mycket duktiga och regelrätta man frågade Elliots lärare om han kunde få ta lite foton som han skulle kunna visa för klassen i Sverige, men det gick tyvärr inte (de är så artiga och trevliga när de ser beklagande ut). Däremot fanns det foton att köpa om man ville. Till Elliots stora förskräckelse gillar inte hans mamma alltid att följa regler som hon inte ser någon bra grund till, man skulle kunna säga att jag då blir en riktigt dålig förebild. Tänker som så att vad kan ett foto på en byggnad göra för skillnad? Är det så att misstanken finns att de ska kunna användas vid planering av ett kidnappningsförsök eller kartläggning av området inför någon annan form av belägring? Kan hända att samma information då skulle gå att få fram via google maps.

 Nåja, jag är ändå lite för regler så jag frågade min svenska buddy som råkade befinna sig på skolan samtidigt och hon sa att hon sett många fota, så då det var det ju fritt fram ;-)

 Elliot rycktes med och blev min partner in crime när han fotade från bilen på väg ut genom säkerhetsgrindarna. De bilderna råkade raderas, kanske lika bra med tanke att dessa måste anses vara högvilt på kidnappningssajterna. Vi hade iallafall kul när vi kamouflerade kameran så ingen skulle se vad som pågick. Dock är vi inte så bra på att smyga så våra oegentligheter pågick ganska så öppet, utan påföljd.

 Vi bor verkligen fint. Varje gång vi kör in genom grindarna slås jag av hur otroligt vackert det är och det är riktigt skönt att komma hem. Det är ganska annorlunda mot vårt hem hemma i Råå. Båda ställen har sin charm på varsitt sätt. Jag kommer att sakna rymden som är här, men jag tycker nog ändå att det är mysigare i vår lilla stuga hemmavid :-)

 

Lovas dagis, konstgräs så man slipper smutsa ner sig.

Eric och Vilmers skolbyggnad

 

Fotbollsplanen, Vilmer med kompis

En onsdag i oktober får väl anses tillhöra vardagen med stort V. Vad som är bra är att jag faktiskt gillar vardagar. Med tanke på att ca 44 veckor av året inte är semester (ja, jag är lyckligt lottad), och att fem av veckans sju dagar inte är helg så blir det i runda slängar 220 vardagar per år. Då känns det bra att tycka om även dessa dagar. Visst, det är ju inte alltid jag hoppar ur sängen måndag morgon när regnet smattrar mot rutan och jag vet att det dröjer minst en timma innan man kan ana någon form av dagsljus. Men när barnen väl dragits upp ur sina sängar, fått på sig kläder, spillt ut mjölken bråkat om en tandkrämstub och vi sitter i bilen på väg mot skolan, då är det ofta riktigt mysigt. Att komma hem till ett tyst hus, brygga en kopp kaffe, slå sig ner framför datorn och ta sig an dagens jobb, det är inte dumt alls. Att sen hämta hem barnen och få en pratstund i bilen på vägen hem är också riktigt skönt. Har jag tur flyter eftermiddagen och kvällen på med läxläsning, middag och lite lek, spel och saga utan allt för många konflikter. Jag har läst att det är utvecklande med lite motstånd så jag är helt säker på att både jag och mina barn kommer vara helt utvecklade när vi blir vuxna.

Jag får väl säga att vardagen har blivit enklare sedan vi flyttade, och det är kanske därför det kommer ett positivt inlägg om just vardag. Från att ha varit själv med alla fyra barnen så är Peter nästan alltid hemma på kvällarna (åtminstone nätterna) och vi har hjälp av Caroline. Lova har inget dagis på eftermiddagarna så ska jag kunna jobba behöver vi den hjälpen. Peter jobbar ofta långa dagar och jag reser till Sverige med jämna mellanrum. Även om det är sällan som vi båda är borta så blir det ibland luckor som behöver fyllas. Nu har vi faktiskt också förmånen att kunna sticka ut och springa en runda tillsammans på helgen eller gå på bio, även om vi inte gjort detta ännu (jo, sprungit:)). Men nu till helgen blir det nöjen! På lördag åker Peter och jag in till London för att se The phantom of the opera. Vi fick biljetter i present på vår 40-års fest och det ska bli riktigt kul att se den och få en dag på tu man hand i London. Vi åker in tidigt på lördag, ser eftermiddagsföreställningen och är hemma på kvällen innan barnen har lagt sig.

Idag har Lova haft en playdate, och jag också för den delen. Vi fick en svensk "Buddy family" via skolan när vi flyttade hit och de är jättetrevliga. De har en flicka, Bella, som är tre precis som Lova så hon och hennes mamma Maria var här och åt lunch och flickorna lekte och vi pratade. Lova tycker det är så kul med kompisar, hon var så glad och studsade hem från dagis för att hinna hem innan Bella kom. De lekte riktigt bra i hop.

Peter var hemma innan middagen så två av tre kvällar denna vecka har vi ätit middag ihop, måste vara någon form av rekord :-).

Planen är att jag efter det att jag lämnat barnen i morgon ska springa runt Virgina Water lake, ca 8 km. Hoppas att det känns som en bra plan i morgon också!

Förra veckans stora händelse var förstås vår lilla Lovas födelsedag. Hon kommer alltid att vara lilltjejen i den här familjen (det lovar jag!), men från den där lilla tultande medgörliga flickan som man bara plockade med sig på armen har det numera utvecklats en viljestark, rolig och bestämd 3-åring som inte låter brorsorna sätta sig på henne. Hon har ju gått i den bästa av alla skolor, hur man ska hantera ett syskon man tröttnat på har hon redan sett otaliga versioner av. Det är väldigt många roliga saker man lär sig av bröder, en av de mer underhållande sakerna är att dansa som Michael Jackson. Det är bara att ta ett stadigt tag och jucka till I'm bad.....

Att hantera en iPAD eller iPhone är inte heller något problem för henne, spotify listor spelas upp och bilder tas flitigt med diverse enheter som råkar ha en kamera. Även om det finns en del uttryck och gester som man kanske inte önskar att se hos en liten söt 3-årig flicka, så lär hon sig väldigt mycket bra av brorsorna också. När det är läxläsning för pojkarna sitter Lova med sin läxa, när det spelas fotboll är hon med på ett hörn, alla träd som brorsorna klättrar i kan hon klättra i, ja det finns nog inget som inte hon kan som de kan, om Lova får säga det själv. När hon för första gången provade sin sparkcykel i helgen och en uppmuntrande brorsa så snällt påpekade att han var mycket bättre än henne så var det Lova på Bråkmakargatan som väldigt bestämt deklarerade att hon var minsann mycket bättre på sparkcykel än han! Bra att gå in i en ny uppgift med det allra största självförtroendet.

Lovas födelsedag inföll på en måndag och långt ifrån släkt och vänner i Sverige. Trots detta var det en mycket nöjd Lova som efter ett något misstänksamt uppvaknande (sex personer som sjunger och tittar ut henne när hon knappt fått upp ögonen är inte hennes grej), glatt öppnade sina paket, hoppade i den nya leopardutstyrseln och begav sig till dagis för att bli firad som en prinsessa. Hon bjöd sina dagiskompisar på frukt och kaka och kom hem med ett fint grattiskort med bilder på alla barnen samt en ROSA prinsesskrona. Jag tror inte att de har någon likabehandlingsplan här, och för den delen så passar det Lova utmärkt för hon skulle inte hellre vilja ha en blå kungakrona. Jag har än så länge inte hört något om könsdebatten här, det handlar mer om safety and regulations! E.g. ”You are not allowed to throw sand in the playground.....,.

Iallafall firades det med pompa och ståt på dagis, och på kvällen blev det hembakad äppelkaka med vaniljsås som Lova och Caroline fixat under eftermiddagen. Vi smygfirade också på söndagen med en väldigt vacker men inte så delikat tårta som Lova själv valde på Waitrose. Presenterna var uppskattade, en alldeles egen ROSA kamera, en ROSA och LILA sparkcykel, lera att göra fina kakor med och en doktorsväska (just det, den var också rosa) så att Lova kan ta hand om alla sina sjuka dockor och nallar.

Alla barnen var i säng innan nio ikväll vilken får anses bra. Jag har sedan dess suttit i min säng med datorn i knät, beställt flygbiljetter med BA för kommande resor, testat lite ränteberäkning (bra att debitera på kvällskvisten :-)), och så skrivit lite här. Så var denna dagen slut.

Värt att uppmärksamma är att Peter är borta över natten och jag tror inte att detta har inträffat sedan vi flyttade hit. Helt ovant att ha honom hemma så mycket, men skönt. Nu blir det lite fler övernattningar framöver och jag är också borta en del, men det går inte att jämföra med hur det har varit. Jag är ju inte heller den som varit borta så det är nytt för oss båda. Faktiskt liiiite skönt att vara den som åker iväg också och inte alltid är hemma och sköter allt, kan vara bra för alla tror jag. Sen är det ju lite fusk nu eftersom vi har Caroline som hjälper oss så det var såklart mycket jobbigare för mig när jag var själv eller hur ;-);-)!!!

Lite bilder;