Vardagen hann visst i kapp mig
Det flitiga skrivandet i starten kom av sig ganska snabbt och nu blir det bara ett litet snabbt inlägg mitt emellan middag, packning och läggning av barn.
Jag och Elliot är nyss hemkomna efter en kort resa till Sverige, i Elliots tycke allt för kort. Eftersom de har lov här denna vecka fick han följa med "hem", det finns flera definitioner på det nu för tiden. Han fick chansen att träffa alla sina kompisar då han gick två dagar i skolan med sin svenska klass. Han firades som en hemkommen hjälte med 15 barn som slöt upp vid första dagens ankomst. Därefter spenderades i princip alla vakna timmar tills dess att vi åkte hem igen tillsammans med kompisar, framförallt Elliot, Felix och Otto. Elliot var lite ledsen när vi åkte hem igen, han tycker att han aldrig kan få så bra kompisar i England eftersom han inte kan prata med dem så otvunget. Men jag tror ändå att han insåg att han faktiskt har sina kompisar och sitt gamla liv kvar i Sverige. Genom att komma hem och hälsa på märkte han att allt var sig likt som det skulle vara och att det inte försvinner bara för att vi har flyttat. Jag försökte förklara att han nu har två världar och att han ska passa på att göra det bästa av den tiden vi är här i London för att den faktiskt är ganska kort. Så även om det var tungt för honom att lämna kompisarna igen så tror jag att han insåg att det var just så och att han ändå är vid gott mod. Det underlättade också att det fanns ett nytt roligt wii spel som han fick i födelsedagspresent av farmor och farfar. De hämtade oss på stationen i Lund i måndags och hade sen en heldag tillsammans till allas glädje.
I morgon bär det av på en liten minisemester, två nätter på hotell i Stratford upon Avon, besök på Warwick castle och förhoppningsvis ett par härliga dagar tillsammans med familjen. Skönt efter en hektisk arbetsvecka då jag och Peter inte har träffats sen i måndags morse. Det kommer nog lite foton efter denna resan :-)
Förresten så har jag varit lite duktig idag också och sprungit sjörundan, 8km, 38-39 minuter. Jag och Peter sprang tillsammans när han kom hem, skönt att komma ut båda två samtidigt och att ha sällskap även om jag var 3 minuter snabbare :-). Jag är inte alls en tävlingsmänniska..... Nu har jag sprungit den rundan både torsdag och söndag de senaste 2-3 veckorna så vi får väl se hur länge det håller. Än så länge känns det OK i benhinnor, tror det är det varma badet efteråt som är orsaken.
Jag lyckades slita barnen från Wii tidigare, nu kollar de när Liverpool spelar, tror inte det blir lättare att få dem därifrån. Tur det inte är skola i morgon!
Jag och Elliot är nyss hemkomna efter en kort resa till Sverige, i Elliots tycke allt för kort. Eftersom de har lov här denna vecka fick han följa med "hem", det finns flera definitioner på det nu för tiden. Han fick chansen att träffa alla sina kompisar då han gick två dagar i skolan med sin svenska klass. Han firades som en hemkommen hjälte med 15 barn som slöt upp vid första dagens ankomst. Därefter spenderades i princip alla vakna timmar tills dess att vi åkte hem igen tillsammans med kompisar, framförallt Elliot, Felix och Otto. Elliot var lite ledsen när vi åkte hem igen, han tycker att han aldrig kan få så bra kompisar i England eftersom han inte kan prata med dem så otvunget. Men jag tror ändå att han insåg att han faktiskt har sina kompisar och sitt gamla liv kvar i Sverige. Genom att komma hem och hälsa på märkte han att allt var sig likt som det skulle vara och att det inte försvinner bara för att vi har flyttat. Jag försökte förklara att han nu har två världar och att han ska passa på att göra det bästa av den tiden vi är här i London för att den faktiskt är ganska kort. Så även om det var tungt för honom att lämna kompisarna igen så tror jag att han insåg att det var just så och att han ändå är vid gott mod. Det underlättade också att det fanns ett nytt roligt wii spel som han fick i födelsedagspresent av farmor och farfar. De hämtade oss på stationen i Lund i måndags och hade sen en heldag tillsammans till allas glädje.
I morgon bär det av på en liten minisemester, två nätter på hotell i Stratford upon Avon, besök på Warwick castle och förhoppningsvis ett par härliga dagar tillsammans med familjen. Skönt efter en hektisk arbetsvecka då jag och Peter inte har träffats sen i måndags morse. Det kommer nog lite foton efter denna resan :-)
Förresten så har jag varit lite duktig idag också och sprungit sjörundan, 8km, 38-39 minuter. Jag och Peter sprang tillsammans när han kom hem, skönt att komma ut båda två samtidigt och att ha sällskap även om jag var 3 minuter snabbare :-). Jag är inte alls en tävlingsmänniska..... Nu har jag sprungit den rundan både torsdag och söndag de senaste 2-3 veckorna så vi får väl se hur länge det håller. Än så länge känns det OK i benhinnor, tror det är det varma badet efteråt som är orsaken.
Jag lyckades slita barnen från Wii tidigare, nu kollar de när Liverpool spelar, tror inte det blir lättare att få dem därifrån. Tur det inte är skola i morgon!