inannothertown.blogg.se

Vem har behov av att fläka ut sig och sitt innersta offentligt? Väldigt många uppenbart med tanke på mängden bloggar som finns och alla statusuppdateringar som görs på diverse sociala medier och websidor i tid och otid. Själv är jag rätt så skeptiskt till att synas för mycket. Visst har jag en facebook profil och det händer även emellanåt att jag gör ett inlägg eller kommenterar någon annans. Men därifrån till att själv lägga ut och offentliggöra hela sitt liv för vem som helst känns ganska främmande. Däremot har jag skrivit dagbok till och från under stora delar av mitt liv och i efterhand funnit stor glädje i att läsa vad jag upplevde och hur jag upplevde något som hände fem, tio, tjugo och till och med trettio år tillbaka i tiden. Man inser att även om jag är jag, Ann, så har nog den personen hunnit ändra sig både en och ett två gånger under livets gång. Det är väldigt underhållande att läsa om de stora problemen jag hade som tolvåring, jämfört med de funderingar och händelser om upptar mina tankar och min tid som fyrtioåring.

Jag skriver fortfarande dagbok, men det senaste året har varit minst sagt hektiskt och det har inte funnits mycket energi över till att skriva några rader innan det är dags att släcka för att få några allt mer dyrbara timmar av skönhetssömnen. När jag för några dagar sedan öppnade min dagbok för första gången på väldigt länge kunde jag konstatera att jag inte skrivit en rad på över femton månader vilket känns väldigt tråkigt. Femton månader av mitt liv som det har hänt väldigt mycket och som jag förhoppningsvis kommer att komma ihåg men sannolikt är att en stor del av dessa händelser kommer att blekna och försvinna ju äldre jag blir. Men dessa händelser nedtecknade i en dagbok inbillar jag mig att det finns en större chans till att återuppleva dem igen i mitt minne. Insikten att livet går ruskigt fort kommer allt mer, ju längre av det man upplevt. Barnen växer och det är det tydligaste tecknet på att dagar blir till år som blir till decennier. 

Jag är egentligen skeptisk till att ersätta dagboken med en blogg, vem vet vad som händer med dessa inlägg i framtiden? En dagbok har jag tryggt fysiskt förvarat och kan bläddra i varsomhelst, närsomhelst. Ett alternativ är att skriva ut alla mina inlägg och klistra in dem i en dagbok, arkivera dem fysiskt. Men vem vet, kanske brinner de upp och så ligger allt tryggare på en server i cyberspace? Iallafall, eftersom jag alltid har tyckt om att skriva och även haft ett visst intresse av att fota känns det som att det här något modernare sätt att beskriva sin vardag skulle kunna bli mer intressant att läsa i framtiden. Det kan ju också vara så att det finns en och annan som är intresserad av att läsa vad jag och min familj har för oss nu när vi flyttat hela vägen från trygga Sverige till landet som enligt rykten hyser ett folkslag som pratar väder, dricker te och älskar fotboll.

En av de största skillnaderna med att bo här jämfört med i Helsingborg är att jag har så mycket mer tid över. Då skulle man ju kunna tänka sig att jag numera är en typisk engelsk hemmafru men så är det ju inte. Jag jobbar fortfarande och har kvar uppdraget mot min svenska kund, jag sköter all administration i företaget och jag pendlar mellan London och Köpenhamn varannan vecka, ändå har jag mer tid. Men efter en vår då jag roddade större delen av allt vad som kan kallas familjeliv till att numera ha en make vid min sida och dessutom en aupair till hjälp så kan jag inte annat än att känna att det är ju ändå rätt så skönt att kunna sätta sig ner redan klockan nio en kväll och känna sig färdig. Då menar jag inte färdig i form av slutkörd, utan mer färdig för att allt som ska göras är gjort. Gott samvete för att vi haft en lugn och avkopplande helg med mycket tid för barnen. Vi har TILLSAMMANS varit ute och sprungit 8,5 kilometer, jag har klippt tre av fyra barn, tagit en powerwalk, varit på Legoland själv med barnen och haft en jättemysig dag då alla höll SAMS, vandrat upp för en kulle (Leigh Hill) i en väldigt vacker national park där vi på toppen spelade fotboll (såklart!), drack kaffe/varm choklad och fikade, lunchade på en typisk engelsk pub, sönsdagspromenad vid Virginia water med fyra barn på sparkcyklar, lagade god mat, skypade med Sverige, läste böcker och nu även skriver i min blogg för första gången! Så lugnt och skönt har jag haft det denna helg :-). Tillägg att barnen var lediga onsdag-fredag förra veckan pga. utvecklingssamtal och lärarnas utbildningsdag så Legoland var vi på i fredags. Verkligen kanondag i solsken och nästan inga andra besökare eftersom de engelska skolorna inte hade lov. Till skillnad från den lördag vi var där för en månad sedan när vi köade i 30-60 minuter per åktur gick vi nu på utan att köa alls, det gillar jag, effektivt!

 

Lite bilder från helgens aktiviteter....